Håll mig hårt och släpp mig inte

Jag sneglar försiktigt, som om synen skulle blinda mig.
Kisar på omgivningen, som om en storm snart skulle blåsa upp.
Jag smeker mig trevande fram, som om jag plötsligt skulle bränna mig.
Stapplar sakta fram, som om vägen helt plötsligt skulle ge vika.
Jag sträcker försiktigt på mig, rätar sakta på ryggen som om sträckningen skulle smärta.
Mina farhågor är alltid falska men mitt sinne tar tid på sig att acceptera.
Vid varje upptäckt förstår jag ytterligare en del av mitt eget pussel.
Vid varje upptäckt blir mitt band till dig starkare.


Jag behöver dig att visa mig att det inte är någon fara. Det är obefogade känslor som jag är ledsen att du får ta del av, men de finns fortfarande där. Att upptäcka att något faktiskt är helt fantastiskt kan vara lite skrämmande ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback