Tack

En tacksamhet jag ännu inte funnit sätt att uttrycka, ty mänskligheten har ännu inte funnit sätt som visar detta. Kanske kanske om du ser mig i ögonen, kanske när jag funnit ett sätt att på utsidan reflektera det jag känner på insidan, dock tvivlar jag på detta. Av alla känslor man någonsin kan känna och bära på är detta en av de tyngre, inte smärtsamt ,men jobbigt när man vet att man aldrig kan återgälda det.

Inte som luft men som vattnet jag dricker, inte som mig, men på ditt vis och med din ödmjukhet.  Inte som jorden vi går på men som viljan som får oss att gå. Jag fanns men du fick mig att finnas, jag existerade men du fick mig att leva.

Förstår du nu varför jag inte finner sätt att återgälda mig vad du gjorde? Förutom att du alltid varit god mot mig gjorde du något så vackert av total omtanke och ödmjukhet, för de finns inte tack nog.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback