verkligheten hinner alltid ikapp, hittar än alltid

Köksklockan tickar, nej inte tickar, den bankar, dundrar, stonkar sig högljutt fram genom sekunderna. Solen håller på att gå ner, just nu är grannhuset till hälften betäckt av skuggan, detta mörkrets förspel och förförare. Det märks så väl att årstiden håller på att förändras, solen sjunker lägre och lägre, snart slickar den girigt vad vi så romantiskt kallar horisonten, kvällar är magiska, de har ett ljus som inte resten av dagen har, ett lugn, en romantisk ådra som bara morgontimmen drygt kan härma.

Det är det man begär, inte det man får, som säger vem man är, Barbara King

Pling, eller är det mer som ett plång? Jag dras snabbt tillbaka till den verklighet jag lever i, min syster loggade precis in på msn, jag ler för mig själv, känner mig lätt road och tänker på vad Jonas Riddarstråle en gång sa;

Informationsteknologin tränger in som sand i byxorna, man blir inte av med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback