När snön föll och jag gav vika
snöflinga -En kristaliserad vattendroppe, så liten och så unik, en sådan mångfald på en sådan liten yta, -reflekterar ganska bra hur omvärlden ser ut ändå.
Dalar ner från himlen, virvlar förbi mitt öga, men fångat utav blickfånget. Så vacker, smeker mitt sinne så till den grad att min kropp avundas det, skälver i kroppen, ryser av välbehag, ilningar som går längs nyckelbenet, fortplantar sig upp över axeln in mot nacken, ner längs ryggen, en suck slipper ur och känslan som minnena för med sig sprider sig som ett leende på läpparna. Biter i underläppen, sträcker ut min tunga i trevande försök. Vintern är ändå så vacker, oskuldsfull men så bestämd... landar på min näsa, stabil för en kort sekund och sedan smält.
Om du kan behålla ditt lugnt när alla andra tappar huvudet, så är det mycket möjligt att di inte har fattat vad som händer. Jean Kerr