Mina spöken har rave och rockkonstert i garderoben
Det gnager och biter, en tyngd ligger i mitt bröst och en trötthet hänger på.
Som att bli flådd innifrån, som att skollas på insidan.
En osynlig hand kring hals och mot mitt bröst.
Som en ohörbar röst i min hjärna, som en film enbart för mig, om och om igen.
Minnen och gastar sen förr, ovälkommna hälsar de på, känslor om nu, om mig, om då.
Som att bli flådd innifrån, som att skollas på insidan.
En osynlig hand kring hals och mot mitt bröst.
Som en ohörbar röst i min hjärna, som en film enbart för mig, om och om igen.
Minnen och gastar sen förr, ovälkommna hälsar de på, känslor om nu, om mig, om då.
Alla har vi spöken i garderoben, mina verkar bara vara mer dasanta just nu.
Kommentarer
Postat av: Mike
Det lät ju mindre skoj det dära hörru, vad är det som spökar då om man får fråga? :)
Postat av: Lina
Det som alltid spökar. Det som alltid gnager. Det du räddade mig ifrån.
Trackback