Som i en snöstorm i en glaskupa
Att inte kunna förklara, att drivas bort av sina spöken, att återigen bli slav kring vad som nu är stoft. Oförmögen att förklara, ord som bränner likt syra i halsen, som fastnar på läppar, bänner, sticker och skär. En ovilja av skam, en ovilja av tyngd. Ord som gör blåsor på tunga och sår på läppar, meningar för tunga att tänka. Minnen onda att minnas och drömmar hemska att förnimmas. Ett arbete så tungt att axla, så svårt att dela. Ord som verkar genomskinliga för alla än för mig, ord som verkar ingetdera och som förklarar ingetmera. Att inte kunna förmedla den smärta som finns, att agera för att glömma när jag ändå minns. En ensamhet när själen fryser, den ensamhet som blir när en oförmåga att göra sig förstådd lyser.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Ah men eller hur, så irriterande.. den filmen var verkligen inte bra!
Trackback