MyWorldAndMyThoughts

Idag var det inga underliv på jobbet, men underliga liv kan jag nog säga att jag stött på. Nu sitter jag och arbetar med VFU-uppgiften, den som jag förra veckan klurade på vad jag egentligen skulle skriva om. Det blev iaf stress och hur det påverkar oss, har utformat vad jag ska gå igenom och nu är det bara till att sätta igång att läsa.
För övrigt måste jag tanka idag. Jag blir alltid så nervös när jag ska tanka, -jag vet egentligen inte varför, men jag antar att det är för att jag inte gör det så ofta?

Dagens fashination är inte så mycket en fashination som mer utav en sak jag tycker är sorgligt; när föräldrar inte ser barnens/bebisarnas problem utan helt förnekar både problemen och därmed också hjälp. Det är ju ingen kritik de får utan det handlar bara om ett symptom/syndrom/sjukdom/problem som deras barn har och och som de erbjuds hjälp med. Varför har vissa så svårt med det här? Jag förstår inte hur de kan bortse från sitt barns bästa. Även om såklart en förälder inte vill att det ska vara nå fel på deras barn så kan de väl ändå inte ungå det när doktorn eller dsk säger som det är? Jag tycker bara så synd om alla barn som inte får den hjälp de behöver pga att deras föräldrar vägrar inse det. Det gränsar nästan till vad man skulle kunna klassa som misshandel -neglekt.