När vintern kom och natten bjöd in

 En isande vind slår emot mig, vinande, piskande, nafsar mig lätt i örsnibben vartefter jag flinandes drar mössan lite längre ner. Snöflingorna nyper mig hårt i kinderna, en lätt rodnad skymtar bakom frosten som kantar halsduken. Vantarna är sedan länge täckta med snö och spåren i snön talar om änglars lek. Ögonen gnistrar ikapp med pudersnön längs backens kant, som för att se vem som förtrollar mest. Läpparna är nedkylda av din kyss och kittlar lätt när de rör vid gränsytan, öppnar sakta min mun, fuktar läpparna och låter tungan sakta smeka och känna dess kyla. Blåser lätt, känner ångan tillbaka mot mitt ansikte, känner dofterna som väcker minnen till liv, väcker känslor. Trotts nattens mörker syns andetagen i luften som små ångande moln och snön fortsätter falla, varm choklad förknippas med snön, det gör den alltid för mig.

Vintern dröjde sig kvar så länge i vårens sköte att det gav upphov till en hel del prat. Bill Nye

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback