Själens spegel och nattens möjlighet
Ögonen sluts lätt, ögonfransarna snuddar lite lätt vid varandra, jag stryker lite lätt med fingret över fransraden, jag känner med förundran över hur vackert ögat egentligen är skapat, varje frans som tillsammans bildar en lång å tät skyddsbarriär för linsen. Dessa små strån som förmodligen är de enda strån en kvinna vill ha i ansiktet, dessa små men kraftiga som så förföriskt verkar kunna trollbinda såväl män som kvinnor.
Ögat är själens spegel
Ja det är dags för mig att krypa ner i sängen nu. Tröttheten är påtaglig, kroppen stel. Men nog är sinnet lyckligt. Det känns hemma här, i denna stad som så förunderligt verkar vara så unik även i jämförelse bland andra kontinenters olika städer.
Genom att försöka med det omöjliga når man högsta graden av det möjliga, August Strindberg
Lägenheten är varm, kroppen fuktig, svettig. Håret klibbar i nacken, tröttheten och värmen är för mycket nu. Dags att ge vika för naturen, en människa behöver sömn, jag allra helst,
Om natten är jag det i det vakna tillståndet omöjliga
Ögat är själens spegel
Ja det är dags för mig att krypa ner i sängen nu. Tröttheten är påtaglig, kroppen stel. Men nog är sinnet lyckligt. Det känns hemma här, i denna stad som så förunderligt verkar vara så unik även i jämförelse bland andra kontinenters olika städer.
Genom att försöka med det omöjliga når man högsta graden av det möjliga, August Strindberg
Lägenheten är varm, kroppen fuktig, svettig. Håret klibbar i nacken, tröttheten och värmen är för mycket nu. Dags att ge vika för naturen, en människa behöver sömn, jag allra helst,
Om natten är jag det i det vakna tillståndet omöjliga
Kommentarer
Trackback