Snart frisk får man väl hoppas

Du vet vad jag tänker, du vet vad jag känner, du vet vad jag gör och när jag är i behov av hjälp.
Du läser av mig som en öppen bok, här är ord överflödiga, du känner ju mig.
Du lärde mig sånt som en människa borde veta, du lärde mig sånt som tyvärr alla inte kan, du lärde mig sånt vissa aldrig lär sig, ja sånt som handlar om mer än bara mig.
Du bar på mig en halv evighet, åtminsånde bra länge
Nu är jag rätt så vuxen, men så har du alltid behandlat mig. Visst är jag ditt barn i dina ögon men också din jämlike. Vi är ganska gamla du å jag. Det känns bra med en mamma som du, en sån som vet allt just här och nu.

Jag saknar min mamma, men om två veckor kommer hon ner å hälsar på, det blir skojj =)
Min förkylning börjar lätta, men det vore underligt om inte så mycket medicin jag stoppar i mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback