Jag känner för hösten
Varmt, det är hemskt varmt, tryckande värme, fönstret är öppet å kroppen är naken, ändå en sådan värme. Jag smeker längs nyckelbenen och rysningar går längs min hud likt höstlövens fall, dalande, svajande, trevande men beslutsamt.
Höstluften är kall, bristen på sol får min hy att snabbt skifta till en mer skandinavisk ton. Luftfuktigheten gör sig påmind, den smakar härligt att andas in, lukten gör den behaglig och känslan, tyngden av den gör att medvetandet vaknar till liv på ett annat sätt. Om våren väcker kroppen, väcker hösten själen.
Gå inte dit stigen leder, gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig. -Ralph Waldo Emerson
Löven har börjat skifta i brunt där de ligger på backen, än så länge tillräckligt fuktiga för att undvika det härliga ljudet som åstakoms när man stegar fram genom högarna.
Värmen börjar avta, fortfarande bränns det kring nacke och öron men jag vet att snart släpper även det, kylan gör sig påmind utefter kroppens alla konturer, jag låter håret falla ner ur sin toffs, känner hur hårstråna kittlar mina skuldror, smeker min rygg.
Höstluften är kall, bristen på sol får min hy att snabbt skifta till en mer skandinavisk ton. Luftfuktigheten gör sig påmind, den smakar härligt att andas in, lukten gör den behaglig och känslan, tyngden av den gör att medvetandet vaknar till liv på ett annat sätt. Om våren väcker kroppen, väcker hösten själen.
Gå inte dit stigen leder, gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår efter dig. -Ralph Waldo Emerson
Löven har börjat skifta i brunt där de ligger på backen, än så länge tillräckligt fuktiga för att undvika det härliga ljudet som åstakoms när man stegar fram genom högarna.
Värmen börjar avta, fortfarande bränns det kring nacke och öron men jag vet att snart släpper även det, kylan gör sig påmind utefter kroppens alla konturer, jag låter håret falla ner ur sin toffs, känner hur hårstråna kittlar mina skuldror, smeker min rygg.
Kommentarer
Trackback